.

Nu har mina föräldrar åkt och lämnat mig ensam för att bli vuxen. Fan vad det känns overkligt! Jag grät som bara den och jag gråter fortfarande. Det känns så konstigt, helt plötsligt är de inte en meter ifrån mig utan flera mil. De som alltid har ställt upp och alltid funnits i närheten ska jag nu klara mig utan. Jag vet att vi har samma relation och de kommer fortfarande alltid ställa upp för mig men det är ändå annorlunda. De kan inte ställa upp på samma sätt längre. De kan inte krama om mig om jag är ledsen eller hämta mig mitt i natten om det krisar. Det är helt enkelt jobbigt.

Och jag saknar min lillasyster. Min gulliga lilla sötunge som är så underbar. Jag saknar hennes kramar och att vi alltid säger godnatt till varandra hur jävliga vi än varit mot varandra under dagen. Hon är verkligen min ängel! Usch, det är jobbigt helt enkelt. Men jag ångrar mig inte, jag ville flytta till Lund, jag vill läsa och utbilda mig inom något jag verkligen älskar. Jag vill utvecklas, jag vill bli vuxen. Men kanske inte just nu när de precis har åkt. Men om några veckor kommer det kännas bra och jag kommer vänja mig, det vet jag. Jag måste bara hålla ut tills det händer.

Men nu ska jag inte prata om sånt för då bölar jag bara. Istället visar jag er mitt nya fina rum som mina föräldrar så snällt har hjälpt mig med!

Under ombyggnad

Fixar lite stolar

Resultatet